Svar från Amstaffklubben

Till att börja med vill jag be om ursäkt för något sent svar. Vår klubb har haft årsmöte i slutet av februari och därmed skifte av ordförandeposten och så även mailadresser.

Vi har läst din artikel i tidningen Brukshunden och är medveten om den efterföljande debatt som pågått. Som rasklubb ger vi gärna vår syn på saken och jag ska därför som ordförande ge dig svar å klubbens vägnar på dina funderingar.

Som officiell rasklubb för rasen American staffordshire terrier kan vi inte säga att vi ser ett generellt problem med nedärvd kamplust ”riktad mot andra hundar” hos vår ras idag. Med förbehåll för skillnader på individnivå, ser vi inte dettta som vanligt förekommande.

Du efterfrågar strategier inom rasklubben. När det gäller en ras och dess attityd gentemot andra hundar är det svårt, för att inte säga omöjligt, att ”mäta” om en hund eventuellt har ett kampbeteende i en viss situation mot andra hundar. Miljö och erfarenheter spelar också en avgörande roll för en hunds utveckling inom detta område.

Strategin vi som rasklubb istället använder oss av är att att informera och utbilda valpköpare och uppfödare genom föreläsningar och medlems-/uppfödarträffar. Oavsett vilken ras man köper eller väljer att föda upp är god raskännedom av största värde, gällande rasens ursprung, egenskaper och karaktär. Amstaffen är pga sin konstruktion en kraftfull ras, men precis som andra raser utvecklas och formas den efter socialisering, träning och uppfostran. Uppfödare uppmanas därför att välja sina valpköpare med noggrannhet och omsorg och vara selektiv.

I de rasspecifika avelsstrategierna för Amstaffen (RAS) beskrivs rasens typiska mentalitet som stabil, trygg och vänlig. Denna mentalitet uppmanas uppfödare att bevara. Målet för dagens seriösa uppfödare är att få fram sociala och trevliga rasrepresentanter som fungerar väl i vårt moderna samhälle. Detta vill jag ytterst poängtera att majoriteten av individer inom rasen också gör.

Som rasklubb uppmanar vi vidare, precis som många andra rasklubbar, uppfödare att mentalbeskriva sina avelsdjur för att på så sätt kunna utvärdera och följa upp den mentala statusen på sin uppfödning. Spindeldiagram utifrån de dryga 500 renrasiga Amstaffar som beskrivits visar att rasen har en rastypisk mentalitet; lekfull och nyfiken med hög social tillgänglighet, lite rädslor och bra avreaktioner. Huruvida man i ett mentaltest eller en beskrivning specifikt ska kunna gå in och ”testa” på individnivå attityd mot andra hundar hänvisar jag till ett uttalande av Ann Olsson, sammankallande i SBK’s mentalgrupp: ”Önskemål om att testa hundaggressivitet är inte aktuellt eftersom det skulle vara svårt att genomföra. Sen handlar det ofta om miljö och uppfostran, om hunden fått positiva kontakter med andra hundar, än om ärftlighet.” Anns uttalande vill jag gärna knyta an till det jag tidigare skrev om socialisering, träning och uppfostran.

Jag vill i sammanhanget även påtala att man inte självklart bör blanda ihop kamplust med negativ attityd gentemot andra hundar. Kamplust är en egenskap som inte behöver vara synonymt med viljan att slåss med andra hundar. Utan att gå in på begreppet kamplust allt för mycket, då jag förutsätter att du väl känner till det, så tycker jag det är viktigt att tänka på att egenskapen inte är någonting unikt för rasen Amstaff. Egenskapen återfinns hos de flesta raser, i större eller mindre utsträckning. Hos många av våra bruksraser vill man dessutom i regel att denna egenskap ligger högt.

Värt att nämna är också att Amstaffen är en av de raser som Svenska Kennelklubben valde ut till att ingå i deras utformning och utvärdering av den nya mentalbeskrivningen BPH (Beteende- och personlighetsbeskrivning Hund). Förutom de praktiska momenten där man likt MH studerar social tillgänlighet, leklust, rädslor osv, så ingår också en skriftlig del. I den skriftliga delen får ägarna bl a besvara frågor om hur deras hundar beter sig tillsammans med andra hundar i olika situationer. Den sammantagna utvärderingen av projektet visar att i fråga om rasskillnader så framstår Amstaffen, jämfört med de övriga fyra raserna som deltagit, som sociala, trygga, orädda, nyfikna och lekintresserade. De övriga fyra raserna var Golden Retriever, Rhodesian Ridgeback, Dvärgpinscher samt Whippet. Sammanställningen av den skriftliga delen visar inte någon signifikant skillnad i jämförelse med de övriga raserna vad gäller tex aggressivitet gentemot andra hundar, tvärtom låg andra raser högre.

Jag vill poängtera att det i dag inte finns någon tillförlitlig statistik att tillgå som faktiskt talar om att renrasiga Amstaffar har problem med hundar i större utsträckning, eller är inblandad i fler incidenter, än övriga hundraser. Man får inte glömma bort det mediala inflytandet när det gäller vilka incidenter man hör talas om. Begreppet ”kamphund” och medias bild försvårar för vår ras.

Rasens användningsområde är idag aktiv och tålig sällskaps- och utställningshund. Som rasklubb anser vi att det är viktigt att belysa rasens positiva egenskaper och mångsidighet och informera om vår ras på ett korrekt och rättvist sätt. Även om hundkamperna är den del av historiken som de flesta kanske känner till av bull- och terrierrasernas historik, så var det faktiskt ett relativt litet antal hundar som selektivt avlades för och användes i hundkamp. Raserna har även historiskt haft en rad andra användningsområden. Egenskaperna från korsningen mellan bulldog och terrier utnyttjades till största delen av folket på landet och bönderna. Rasens förfäder var vanligt förekommande som gårds- och boskapshund. En historik som delas med många av de raser vi lever med idag.

Avslutningsvis ska man ska vara medveten om att det finns ett stort antal så kallade ”Amstaffs” i vårt land som föds upp utan dokumentation på härkomst. Det finns inte heller här någon 100% tillförlitlig statistik på hur många dessa hundar är, men för att nämna några siffror; under året 2010 ägarregistrerades 846 st hundar under rasnamnet Amstaff hos Jordbruksverket jämförelsevis mot 494 st hos SKK. Jordbruksverket har inget krav på registreringsbevis (stamtavla) för att ägarregistrera en hund under ett visst rasnamn. Som rasklubb ser vi ett problem i att det bedrivs en okontrollerad ”papperslös” avel utanför både SKK och rasklubben. Att en hund kallas för Amstaff behöver inte nödvändigtvis innebära att det faktiskt är en renrasig Amstaff. Den kan vara, och är heller inte sällan, en korsning av flera raser. För dessa hundar och deras egenskaper kan inte vi som rasklubb svara för.

 

Med vänlig hälsning

Svenska Amstaffklubben genom ordförande Anna Nåman.

 

Tillbaka